Tonkin-64

I augusti 1964 uppgav USA att nordvietnamesiska torpedbåtar hade attackerat amerikanska örlogsfartyg i Tonkinbukten den 2 och 4 augusti. President Lyndon B. Johnson beskrev angreppen som oprovocerade och beordrade vedergällningsangrepp mot Nordvietnam. Den 7 augusti antog kongressen Tonkinbuktresolutionen, som gav presidenten omfattande befogenheter att utöka USA:s militära insatser i Sydostasien. Resolutionen blev en avgörande vändpunkt i USA:s militära upptrappning och utvecklingen av Vietnamkriget.

Ledande källor: FRUS 1964–68, vol. I, kap. VIII: USA:s reaktion på händelserna i Tonkinbukten, 1–10 augusti 1964 · National Archives: Tonkinbuktresolutionen (1964)

De stater och myndigheter som pekats ut som användare av spionprogrammet Predator, som säljs av Intellexa, förnekar i regel användningen eller avböjer att kommentera. Där liknande spionprogram, som Pegasus och Graphite, har hittats har myndigheterna på samma sätt förnekat, hänvisat till sekretess eller till laglig, domstolsprövad användning.

Uppdraget: Undersök vilka stater, underrättelsetjänster, polismyndigheter och andra myndigheter som i praktiken använder Intellexa och liknande övervakningsverktyg, vad tekniken används till och vilka personer eller grupper som övervakas. Sök särskilt efter fall där det finns en skillnad mellan myndigheternas officiella uttalanden och vad läckta dokument, tekniska spår, interna kommunikationer, upphandlingsunderlag, bolagsregister, vittnesmål och oberoende journalistiska granskningar visar. Identifiera situationer där myndigheter förnekar användning, förnekar kännedom om övervakning eller hävdar att verksamheten inte förekommer, samtidigt som det finns belägg eller välgrundade indicier på motsatsen. Kartlägg även användning genom mellanhänder, privata säkerhetsföretag, bulvanbolag eller utländska samarbetspartner som kan göra det möjligt att förneka direkt inblandning. Skilj noggrant mellan bekräftade fall, starka indicier och obekräftade misstankar. Målet är att identifiera eventuella skillnader mellan den offentliga berättelsen och den faktiska verksamheten, vem som ansvarar för den, vilka syften den tjänar och vilka bevis som stöder slutsatserna.

Exempel: Grekland, där journalisten Thanasis Koukakis fick sin telefon infekterad 2021 och oppositionsledaren Nikos Androulakis utsattes för ett infektionsförsök, har hela tiden förnekat att staten köpt eller använt Predator. Underrättelsetjänsten EYP:s egna avlyssningar av båda beskrevs som lagliga, och Högsta domstolens åklagare fann 2024 ingen koppling mellan Predator och statliga myndigheter. I februari 2026 dömde en domstol i Athen fyra personer med kopplingar till Intellexa – bland dem grundaren Tal Dilian, en tidigare israelisk underrättelseofficer – för olaglig åtkomst till kommunikation och data. Domen är överklagad, och Dilian uppger att han inte begått något brott eller drivit något cybersystem i Grekland eller någon annanstans. Pakistan har avfärdat Amnestys uppgifter om Predator i landet med att det inte finns ”ett uns av sanning” i dem.

Ledande källor: Amnesty: ”Intellexa Leaks” – nya belägg för spionprogrammens hot mot mänskliga rättigheter (4 dec 2025) · Amnesty Security Lab: To Catch a Predator – den tekniska genomgången av läckan · Amnesty: domarna i Predatorgate, Athen 26 feb 2026 · USA:s finansdepartement: sanktionerna mot Intellexa, mars 2024