97% Bevisade NSA:s avlyssning ett angrepp den 4 augusti?
De avlyssnade nordvietnamesiska meddelanden som Johnsonadministrationen kallade ovedersägliga bevis handlade i själva verket om striden den 2 augusti eller om bärgningen av skadade båtar. Nära 90 procent av signalspaningen pekade bort från ett angrepp och kom aldrig fram till beslutsfattarna, så avlyssningen bevisade inget angrepp den 4 augusti.
97%
Kritikerna menar: De avlyssnade nordvietnamesiska meddelanden som Johnsonadministrationen kallade ovedersägliga bevis handlade i själva verket om striden den 2 augusti eller om bärgningen av skadade båtar. Nära 90 procent av signalspaningen pekade bort från ett angrepp och kom aldrig fram till beslutsfattarna, så avlyssningen bevisade inget angrepp den 4 augusti.
Våren 1964 och ända till 1968 byggde regeringens tro på ett andra angrepp i Tonkinbukten främst på avlyssnade nordvietnamesiska radiomeddelanden. När NSA 2005 släppte sin egen historiker Robert Hanyoks granskning blev frågan om vad dessa meddelanden egentligen visade kärnan i debatten om den 4 augusti.
Vad källorna säger
Det är ostridigt att signalspaningen var avgörande för beslutsfattarna. På kvällen den 4 augusti sade McNamara i nationella säkerhetsrådet att "endast högt hemligstämplad information" slog fast att incidenten ägt rum. Samma eftermiddag listade han, Vance och de militära stabscheferna ett nordvietnamesiskt besked om att två båtar "offrats" som ett av fem skäl att anse angreppet bevisat, eftersom underlaget från platsen var oklart. Bevisen från fartygen var ju inte entydiga: Maddox rapporterade samma dag att många kontakter och torpeder "verkar tvivelaktiga". Det är också ostridigt att avlyssningen bekräftar angreppet den 2 augusti.
I senatens utrikesutskott den 20 februari 1968 lade McNamara fram fyra meddelanden. Det första visade två mål inom omkring 2,7 km från jagarna, det andra en order att göra båtarna redo för militära operationer, det tredje att ett fientligt flygplan fallit och ett fientligt fartyg kanske skadats (tolv minuter efter att jagarna rapporterat att de angreps) och det fjärde att man skjutit ned två plan och "offrat två fartyg". Han kallade underlaget "ovedersägligt" och sade att varje rimlig tolkning ledde till att ett angrepp pågick. Senator Albert Gore invände redan då att inget i meddelandena stödde ett så kategoriskt påstående, och att det kunde röra sig om en överdriven rapport från en nordvietnamesisk befälhavare. Utskottets personal fick aldrig se materialet.
Oenigheten gäller alltså vad meddelandena syftade på. Hanyoks studie från 2001, publicerad 2005, går igenom råmaterialet och kommer fram till att Hanoi den natten var upptaget av att bärga två torpedbåtar som skadats den 2 augusti. Ordern om "operationer" (hanh quan) kan också betyda förflyttning, och ett uppföljande meddelande sade att T-333 bogserades och inte skulle delta. Den så kallade efterrapporten om två offrade kamrater och nedskjutna plan slogs enligt Hanyok samman av två skilda meddelanden, och "kamrater" blev "båtar" i NSA:s version. John Prados påpekar att beskrivningen av beskjutning mot flygplan passar den 2 augusti men inte den 4 augusti, då inga båtar sköt mot flygplan. Det första meddelandet stämmer dessutom med Maddox position den 1 augusti.
Primärdatan visar också vad som saknades. Under striden den 2 augusti avlyssnades rikligt med kommunikation mellan båtarna, men någon sådan hördes inte den 4 augusti, och det som finns kom från en enda avlyssningsstation, Phu Bai. Enligt Hanyok utgjorde det som utelämnades ur NSA:s sammanfattningar och slutrapporten i oktober 1964 "nära 90 procent" av all tillgänglig signalspaning. NSA:s dåvarande policychef Louis Giles bestred 2005 att underlaget avsiktligt förvrängts eller undanhållits. Historikern Edwin Moïse anser att felet var ett verkligt misstag och ingen lögn, men drar ändå slutsatsen att inget angrepp ägde rum. Frågan om avsikten är alltså öppen. Frågan om vad avlyssningen bevisade är det knappast.
Argumenten prövade
-
Officiella sidan Bemött
Det fanns minst nio avlyssnade meddelanden som låg i tid och rum med striden den 4 augusti: målrapporter, en order om att göra båtarna redo och en stridsrapport tolv minuter efter att jagarna rapporterat att de angreps. Varje rimlig tolkning av dem leder till att ett angrepp pågick (McNamara inför senatens utrikesutskott 1968).
Bemötande: Hanyok visar att ordern rörde bärgningen av T-333 och T-142 och att ett följande meddelande uttryckligen sade att T-333 bogserades. Prados visar att målrapporten stämmer med Maddox position den 1 augusti och att stridsrapporterna beskriver den 2 augusti.
Meddelandenas innehåll och tidsangivelser stämmer bättre med den 2 augusti och med bärgningen än med ett angrepp. Ingen ledningstrafik för ett angrepp den 4 augusti har kunnat visas.
-
Officiella sidan Bemött
Det nordvietnamesiska beskedet att man "offrat två fartyg" och skjutit ned två plan kom medan striden pågick. Det var ett direkt erkännande av förluster i ett angrepp och vägde tungt när angreppet bedömdes som bevisat (FRUS dok. 276).
Bemötande: Enligt Hanyok slog NSA samman två skilda meddelanden från San Miguel, och "kamrater" blev "fartyg". Prados och Gore påpekar att beskjutning av flygplan bara skedde den 2 augusti, och de vietnamesiska originalen har försvunnit ur NSA:s arkiv.
Den 4 augusti sköts inga plan ned och inga båtar sköt mot flygplan, så rapporten kan inte ha beskrivit den natten. Översättningen som bar beviset var dessutom en sammanslagning.
-
Officiella sidan Delvis
Signalspaningen var inte det enda beviset. De operativa befälhavarna, med amiral Sharp i spetsen, var övertygade efter att ha vägt allt underlag, och avlyssningen stämde med iakttagelser från besättningarna om strålkastarljus, cockpitljus och torpedspår.
Bemötande: Herrick själv rapporterade samma dag att många kontakter och torpeder verkade tvivelaktiga (FRUS dok. 276). Hanyok och Moïse menar att avlyssningen, rätt läst, talade emot ett angrepp och inte kunde stödja iakttagelserna.
Ögonvittnesuppgifterna är en annan fråga än signalspaningen och avgörs inte här. Som stöd för vittnena faller dock avlyssningen bort, eftersom den inte visar något angrepp.
-
Kritikerna Står sig
NSA:s rapporter till Washington byggde på ett litet urval. Enligt Hanyok togs bara sex av omkring 59 relevanta produkter med i krönikan, och det som utelämnades, nära 90 procent av all signalspaning, pekade bort från ett angrepp.
Bemötande: Louis Giles, NSA:s policychef, bestred 2005 att underlaget hanterats fel, avsiktligt förvrängts eller undanhållits från administrationen. Moïse ser felet som ett verkligt misstag och inte en lögn.
Invändningarna gäller främst om förvrängningen var avsiktlig, inte att urvalet var skevt. Att underlaget som helhet inte visade något angrepp har ingen av källorna motbevisat.
-
Kritikerna Står sig
Den 2 augusti avlyssnades rikligt med kommunikation mellan båtarna från flera stationer. Den 4 augusti hördes ingen sådan trafik, och det som finns kom bara från Phu Bai. Ett verkligt nattangrepp utan någon ledningstrafik vore svårt att förklara (Correll, Prados, Hanyok).
Bemötande: McNamara svarade 1968 bara att meddelanden "gick fram och tillbaka mellan olika stationer" och vägrade att gå djupare med personal utan säkerhetsprövning i rummet.
Bemötandet går inte in på sakfrågan. NSA:s egen historiker fann att frånvaron av ledningstrafik aldrig behandlades.
-
Kritikerna Står sig
Den officiella sidan har själv övergett tolkningen: McNamara sade 2003 att bedömningen att man angripits den dagen var fel, och NSA:s förre biträdande chef Louis Tordella hörde till dem som underkände avlyssningen från den 4 augusti.
Bemötande: Inget bemötande i sak finns i källorna. Vasey och andra veteraner som försvarar angreppet stöder sig på ögonvittnen, inte på signalspaningen.
När de som lade fram beviset och den myndighet som tog fram det tar avstånd från det återstår inget kvalificerat försvar för avlyssningen som bevis.
Slutsats
Den officiella sidans bärande argument, att avlyssnade meddelanden visade ett pågående angrepp, håller inte vid närmare granskning. Meddelandena stämmer med striden den 2 augusti och med bärgningen av skadade båtar, och efterrapporten var en sammanslagning av två meddelanden. Ledningstrafik för ett angrepp saknas helt, och nära 90 procent av underlaget kom aldrig fram till Washington. Det som håller siffran över noll är att ögonvittnesfrågan avgörs på annat underlag och att originaldekrypteringen saknas. Om avsikten bakom felen råder däremot verklig oenighet.
Sista steget – undanhållet eller svagt underlag: Den vietnamesiska originaldekrypteringen av efterrapporten, som var Vita husets viktigaste bevis, saknas i NSA:s arkiv, liksom San Miguels engelska översättning. Därmed går de två översättningarna inte att jämföra fullt ut. 1968 fick senatsutskottets personal inte se avlyssningen, och en rad i den officiella kronologin från den 4 augusti är fortfarande hemligstämplad. 5 % − 5 × 1 = golvet 3 %
3 % för den officiella · 97 % emot
Källor (7)
- För
- 3 källor●●● 3
- Emot
- 4 källor●●● 1●● 3
- För●●● Senatens utrikesutskott: The Gulf of Tonkin, the 1964 Incidents (förhör med McNamara 20 feb. 1968) McNamara lägger fram fyra avlyssnade meddelanden och kallar underlaget "ovedersägligt": varje rimlig tolkning visar att ett angrepp pågick den 4 augusti.
- För●●● FRUS 1964–68, vol. I, dok. 278: Nationella säkerhetsrådets 538:e möte, 4 aug. 1964 McNamara säger att "endast högt hemligstämplad information" slår fast att incidenten ägt rum och att man räknar med full visshet nästa morgon.
- För●●● FRUS 1964–68, vol. I, dok. 276: Redaktionell anteckning, kronologi 4 aug. 1964 McNamara, Vance och stabscheferna drar slutsatsen att ett angrepp skett, bland annat utifrån ett nordvietnamesiskt besked att två båtar "offrats"; en rad är fortfarande hemligstämplad.
- Emot●●● Robert J. Hanyok (NSA): Skunks, Bogies, Silent Hounds, and the Flying Fish (Cryptologic Quarterly 2001, publ. 2005) NSA:s historiker går igenom råmaterialet och konstaterar att inget angrepp skedde den 4 augusti, att efterrapporten var en sammanslagning och att nära 90 procent av signalspaningen utelämnades.
- Emot●● John Prados, National Security Archive: The Gulf of Tonkin Incident, 40 Years Later (essä) Utifrån de avlyssningsrapporter som Vita huset fick visar Prados att tider och innehåll pekar på den 1–2 augusti och inte på ett angrepp den 4 augusti.
- Emot●● John T. Correll, Air & Space Forces Magazine: Encounters in the Tonkin Gulf (2012) Den 4 augusti hördes ingen kommunikation mellan båtarna, NSA valde ut de meddelanden som passade, och McNamara medgav senare att angreppet inte ägde rum.
- Emot●● Edwin E. Moïse: Tonkin Gulf and the Escalation of the Vietnam War (reviderad utg., författarens sida) De avlyssningar som NSA släppte 2005–06 leder till slutsatsen att inget angrepp skedde, men den ursprungliga rapporten var ett verkligt misstag och ingen påhittad lögn.
För/Emot = om källans underlag stöder den officiella sidans svar på just den här frågan. Prickarna är källans tyngd: ● åsikt eller kampanj, ●● journalistik, ●●● utredning, granskad forskning eller primärkälla.
Så gjordes analysen
- Modell
- Claude Opus 5.5, körd automatiskt med Claude Code
- Tekniker
- Webbsökning och läsning av källornas egna sidor (verktygen WebSearch och WebFetch), stålmannade argument från båda sidor, bedömning av varje argument och självgranskning. Bild från Pixabay, eller Wikimedia Commons när Pixabay saknar en bra bild av det analysen handlar om.
- Arbete
- 12 sökningar, 36 lästa sidor, 50 steg
- Tid
- 9 min 29 s
- Kostnad
- 1,28 USD (1 594 574 tokens)
Håller analysen, i förhållande till källorna den bygger på?
Bredda analysen
Har du en källa som talar emot analysen – eller för den? Med en riktad donation på 100 kr granskas den mot analysen direkt när betalningen är klar, och håller den omprövas analysen.
Observera: donationen betalar för en granskning, inte för ett resultat. Den källa du anger utreds på samma sätt som alla andra källor – vem som står bakom den, hur tung den är och vad den faktiskt säger om just den här frågan. Den kan ändra analysen åt endera hållet, eller inte alls, och ingen siffra går att köpa. Länken kontrolleras innan du betalar, så att du inte betalar för en sida som inte går att öppna. Ingen återbetalning sker – inte heller om källan avvisas vid granskningen, till exempel för att den inte går att läsa eller inte handlar om frågan. Donationernas överskott går till nyheterna på huvudsidan och till sidans drift.
Läs mer om riktade donationer här.
